MyraN

Kom hem för en stund sen från Jens (killarnas coach). I stort sett så var alla där i vårt och killarnas lag. Fan vad hemskt det var att se alla så himla ledsna :( Det var sjukt starkt av hans pappa att sitta o berätta om Oskars liv, hans fritid, vad han tyckte om att göra, hur lycklig han hade varit den senaste tiden, och att basketen var hans största dröm. Sen kom han till det värsta; då han berättade om hur dem hade hittat honom. Tror nog att alla grät faktiskt :´( Åh, kan inte sluta tänka på detta som har hänt! Så jävla orättvist livet kan vara! Han var inte värd det här, han var värd så himla mycket bättre! Men nu finns han inte längre här nere med oss, utan däruppe.

Vila i fred, Oskar